Segelfartygsvarven i Döderhultsvik/Oskarshamn

Inledning

Enligt boken ”Oskarshamns Historia 1856 – 1956” så anges det att det redan på 1600-talet timrats fartyg i Döderhultsvik om än i liten omfattning. Man anger att de byggts på ”Holmen” eller på ”Fråssevarvet” som kan ha varit placerat på hamnens södra sida där även de olika ägarna till Fredriksberg troligen tidigt byggt små skutor.
Några uppgifter som stöder detta har ännu ej hittats i arkiven.

Genom att gå igenom uppgifter från arkivkällor och publicerat material har ett försök gjorts för att historiskt beskriva de varv och varvsplatser som funnits på orten.
Sammanställningen av de olika segelfartygsvarven i Döderhultsvik/Oskarshamn baseras på dess placering i hamnen.
De specifika varvsplatserna som i tidsperioder har haft olika ägare och/eller arrendatorer och därmed även haft olika namn är förknippade med tomtnummer eller områden varför sammanställningen delvis är baserad på de tomter och områden som förekommer.
Benämningarna på de olika varven baseras på ägarna och på informationen som finns i arkiven. De listats i varvsregistret och kopplas till det varv eller varvsplats som sannolikt berörs. Någon tidsmässig sortering är ej gjord.

Vänligen notera att Oskarshamns Mekaniska Verkstad visas separat då nedanstående varv uteslutande var träskeppsvarv.
Även Saltviks varv redovisas separat.

Att försöka definiera då de olika varven etablerades eller upphörde baserat på arkivdokumentation har visat sig svårt eftersom privata företag inte finns i något handelsregister för Oskarshamn före 1888 såvida de inte var ett aktiebolag och då behövde en godkänd bolagsordning från Kungl. Maj:t.
Det troliga är att det fram till ca 1880 talet var skeppsbyggmästarna som fick beställningarna på att bygga de olika fartygen och att man då letade efter platser med ledig kapacitet för att uppfylla sina kontrakt. Förmodligen är det så att de olika ägarna till området inte själva drev varvsverksamheten utan att skeppsbyggmästarna disponerade, arrenderade eller hyrde verksamheten vid olika tidpunkter. Efter 1880 kan man mer och mer se att varvsägaren är den som tar fartygsbeställningar och även genomför byggnationen.
Då dessa kontrakt är privata har endast ett fåtal fartygskontrakt hittats i arkivkällor. Vad gäller arrende så är även dessa en privat affär och i de få fall det anges i det genomgångna arkivmaterialet så återges informationen i de olika beskrivningarna nedan.

Tomterna 432, 433 & 434, vilka i taxeringarna beskrivits som pråmtomter och som ägts av Oskarshamns stad har definierats. Någon undersökning av dessa har ej gjorts.

Noteras bör att informationen om de olika varvsplatserna och varven är en pågående forskning varför innehållet kommer att uppdateras så snart ny information finns tillgänglig.

Det uppskattas om du som har information inklusive källanvisningar som förbättrar historiken kontaktar mig.

”Varv” före 1846

Brädholmen

Döderhultsviks ursprungsbebyggelse och handelsplats var huvudsakligen på Brädholmen vilket på tidiga kartor kallas enbart för ”Holmen”. Under första hälften av 1800-talet blev Brädholmen helt bebyggd med hus eller lastageplatser förutom på de platser där marken var så stenig att den enligt uppgift inte kunde bebyggas.
”Fråssevarvet” eller ”Fråssan” som i folkmun fått namnet efter ett epidemisjukhus som kallades ”Fråssan” och som en gång var beläget på platsen, är namn som har använts som benämning för en möjlig tidig varvsplats och som enligt vissa uppgifter kan ha varit beläget på Brädholmen. Någon arkivkälla som stöder uppfattningen om ett varvs placering på Brädholmen har ännu ej påträffats. Kartan ”Öfver staden Oscarshamn med dertill lydande egor” från 1858 anger ett djup runt ”Holmen” på max 6 fot, dvs 1,8 meter, så är det ej sannolikt att någon byggnad av fartyg skett på platsen. Möjligen kan fartyg/båtar med ett mindre tonnage ha byggts innan bebyggelsen tog över.
Troligtvis bedrevs de i en liten omfattning och att det var tillfälliga byggplatser som inte kan kategoriseras som varv.
Vidare forskning är nödvändig för att försöka ge mer klarhet.

Garnholmen eller ”Holmen”

Varv eller kanske en bättre benämning är byggplatser, bedrevs på Garnholmen, även den kallad ”Holmen”, vilken idag är liktydigt med Badholmen. Före 1842 var ”Holmen” enligt målsinlaga till Stranda Häradsrätt, en allmän holme som tillhörde kronohemmanet Kikebo i Döderhults socken och där arrendatorn till hemmanet kostnadsfritt upplät plats för landsböndernas behov av reparationer och byggande av fartyg.
Handelsmannen Peter Hasselqvist nyttjade denna möjlighet och byggde där ett antal fartyg fram till 1842 då han ingick i det aktiebolag, Döderhultsviks Skeppsvarv, som bildats. (se nedan).

P. Hasselqvists varvsplats

Kommerskollegiums årsrapporter benämner denna varvsplats första gången 1837 efter att P. Hasselqvist utnyttjat den fria rätten att bygga eller reparera fartyg på platsen.

1842 ingick Hasselqvist i det aktiebolag, Döderhultsviks Skeppsvarv, som bildats och att bolaget efter att ha erhållit privilegium från Kommerskollegium på ett varv på ”Holmen” så fick företaget arrende på hela Garnholmen av markägaren, ryttmästare Johan Fredrik Hultenheim på Fredriksbergs Herrgård, vilket gjorde att all annan fartygsbyggnad därmed upphörde på Garnholmen. I och med att Döderhultsviks skeppsvarv bildades och fick privilegium upphörde Hasselqvists varvsplats som enskild verksamhet. Hasselqvist fortsatte troligen som Döderhultsviks skeppsvarvs ledare för verksamheten. (Se vidare Döderhultsviks skeppsvarv)

Döderhultsviks skeppsvarv

Efter att ha bildat bolaget och övertagit all verksamhet fortsatte sannolikt delägaren P. Hasselqvist med att driva varvet.

Redan 1843 försattes Hasselqvist i personlig konkurs och där varvsaktier samt del i fartyg utannonserades för en allmän auktion 1845.

1844 anger dock Kommerskollegium att varvet inköpts av Johan Fredrik Hultenheim och att ingen verksamhet förekommit under 1844 och att varvet var nerlagt 1845.

Hur utvecklingen av aktiebolaget Döderhultsviks skeppsvarv såg ut efter 1845 har ännu ej helt kunnat fastställas. Möjligheten finns att varvet kan ha varit verksamt ytterligare något år men det troliga är att fartygsbyggnationen på Garnholmen upphörde och ersattes med det nybyggda Stora Varvet som var beläget på södra sidan av Döderhultsviken. (se Stora varvet på område XII nedan).

Varvsbenämningar som förekommit i arkivdokumentation och som ännu inte kan härledas till något specifikt område är:

Fråsse Varv

Anges i fribrev som byggvarv för skonerten Angurvadel, byggd 1849 av H. P. Carstensen. Det var möjligen ett lokalt uttryck för Stora Varvet vilket var det enda hittills kända varvet i Döderhultsvik vid tiden. Ytterligare forskning får utröna vilket varv som avses.

Fredriksberg

Fribrev anger platsen som byggvarv för galeasen Swanen, byggd 1786 av en Erik Skutnabb.

Varvsplatser på hamnens Norra sida

Maurins varv
Carls varv
Wijkströms varv (Norra skeppsvarvet)

var belägna på tomterna svarta 407, 408, 415, 416, 417 & 418 vilka köptes 1855 från ryttmästaren Johan Fredrik Hultenheim av handlaren och rådmannen Nils Peter Maurin. Maurin anlade ett varv på området för fartygsbyggnad avsett för eget bruk.

Då Nils Peter Maurin gick i konkurs 1858 säljs tomterna för 1.200 Rd Rmt plus årlig kostnad till yngre brodern Erland August Maurin som därmed övertar ägandet och ledningen för varvet.

Enligt Kommerskollegiums årsrapporter så byggdes inga fartyg på varvet under åren 1858 tom 61.

1875 såldes varv och tomter på auktion för 18.500 kronor till handlaren och vice konsuln Nils Gustaf Wijkström som ägde tomterna och varvet fram till 1887 då det 1888 övertogs av Wijkströms konkursmassa.
Under 1875 anges att skeppsbyggmästaren Per Johan Pettersson var föreståndare vid varvet.

Benämningen Carls varv förekommer i fribrev 1867 dvs under E A Maurins tid.
Norra skeppsvarvet är en benämning som använts i tidningsnotiser under E A Maurins tid samt i Kommerskollegiums årsrapporter under N G Wijkströms ägartid.

1888 såldes tomt 417 till Oskarshamns Sparbank för att 1889 säljas vidare till Carl Magnus Svensson. Resterande tomter såldes 1889 till Oscar Wejdling. Härmed avslutades sannolikt varvsepoken på dessa tomter.
I taxeringslängderna anges tomterna vara varvsplaner under åren 1859 – 1888. Från 1889 anges de vara tomter med tillhörande hus och magasin.

Ekvall/Löfgrens varv
Löfgren/Lefvanders varv
Lefvander/Funkqvists varv
Funkqvist/Unnérus varv
Funkqvists varv (inkl. handelsfirman och aktiebolaget)
C J Sandells varv (Oskarshamns skeppsvarv)

Tomt 425 köptes av handlaren Nils Peter Ekvall 1854 från ryttmästaren Johan Fredrik Hultenheim.
1855 så köper Nils Peter Ekvall och handlaren Jonas Adolf Löfgren tillsammans tomterna nr 426 och 427 från Johan Fredrik Hultenheim. 1857 så köper J A Löfgren häften av tomt 425 vilket innebär att N P Ekvall och J A Löfgren nu tillsamman äger tomt 425, 426 427 med hälften vardera.

Vid Ekvalls konkurs köper handlaren Lars Lefvander Ekvalls del i tomterna på offentlig auktion 1858 vilket innebär att tomterna nu ägs av Löfgren och Lefvander.

1869 köps J A Löfgrens andel av tomterna av Olof Funkqvist så att ägandet nu delas mellan Lefvander och Funkqvist.

Då Lars Lefvander avlider 1875 övergår hans tomtandel 1876 till hans arvingar som nu tillsammans med Funkqvist äger tomterna.

1883 anges att Lefvanders arvingars del övergått till Unnérus sterbhus och 1887 övergått till fru A Unnérus som nu tillsammans med Funkqvist är ägare till tomterna.

1901 är O Funkqvist ensam ägare efter att ha köpt Unnérus andel.

I Boken ”Oskarshamns 100 år” anges att Carl Johan August Sandell arrenderade tomterna 428 & 429 under tidigt 1890-tal samt att han förvärvade tomterna 425, 426 & 427 i slutet på 1890-talet. Enligt fastighetsböckerna från Inskrivningsdomaren vid Oskarshamns Rådhusrätt eller Mantal och Skattelängder så kan något förvärv inte ha skett eftersom ingen notering finns om detta och att Lefvander och hans arvingar, Unnérus samt O Funkqvist ägde tomterna fram till 1901 då Funkqvist köper Unnérus andel och blir ensam ägare. Då något köp ej kan verifieras för Sandell så är det troliga att han enbart hyrde plats eller arrenderade varvet.

Oskarshamns skeppsvarv är en benämning som använts i certifikat under C J Sandells troliga arrendetid.

Tomterna säljs 1908 av handelsfirman Olof Funkqvist till Direktör Knut R Westberg i Stockholm. (Se nedan då tomterna slås ihop med 428 & 429 till Oscarshamns nya skeppsvarv)

C M Petterssons / G E Magnussons varv
C M Petterssons / J E Hagströms / P Deurells varv
C M Petterssons / J E Hagströms / Castegrens varv
J E Hagströms / A W Castegrens varv
J E Hagströms varv
C M Svenssons varv

1855 köps tomterna 428 och 429 av C M Pettersson från Johan Fredrik Hultenheim.

1857 försöker G E Magnusson sälja halva delen av varvet till H P Carstensen men då han inte kunde styrka sitt ägande i tomterna och varvet godkändes ej affären. Samma år gör Magnusson konkurs, vilken avslutades 1859.
Enligt inlaga (bilaga Litt. Dansk) 12 sept. 1857 till Oskarshamns Rådhusrätt i samband med tänkta försäljningen till Carstensen, så anges att varvet byggdes upp av G E Magnussons och C M Pettersson.
I Kommerskollegiums fabriks och industriberättelser från 1856 definieras varvet som G E Magnussons varv varför det är sannolikt att varvet disponerades eller arrenderades av Magnusson men ägdes av Pettersson.

1857 hyr C M Pettersson ut varvet till H P Carstensen.

I oktober 1858 utbröt en brand på varvet, vilket anges som G E Magnussons varv, och delar av det förstördes. Varvet anges 1858 som nerlagt.
Orsaken till branden förblev okänd enligt Oskarshamns rådhusrätts domböcker.

1859 köper J E Hagström och P Deurell varsin fjärdedel av tomterna och varvet från C M Pettersson. 1868 köper A W Castergren P Deurells andel av Deurells konkursbo.

1875 så säljer C M Petterssons sterbhus sin andel till J E Hagström och A W Castegren, vilka nu äger häften var. 1879 så ärver E O Castegren A W Castegrens andel.

1891 köper J E Hagström Castegrens andel och blir ensam ägare. År 1900 så säljer Hagström tomterna och varvet till smedsmästaren Carl Magnus Svensson.

Tomterna säljs av C M Svensson 1906 till Direktör Knut R Westberg i Stockholm. (Se nedan då tomterna slås ihop med 425, 426 & 427 till Oscarshamns nya skeppsvarv)

Oscarshamns Nya Skeppsvarv.

Varvets plats var tomterna 425,426 och 427 vilka direktören Knut R Westberg från Stockholm köpte 1908 av AB Olof Funkquist för 8000 kronor samt angränsande tomter 428 och 429 vilka Westberg köpte av smedsmästaren C M Svensson 1906.
Totala ytan för det nya varvet var omkring 65000 kvadratfot stort.

Företaget etablerades 13 augusti 1907 och tecknades av skeppsmäklaren Karl Anker Dam enligt anmälan till Länsstyrelsen i Kalmar län.

Anmälan lyder:
”Skeppsmäklaren Karl Anker Dam anmäler att han ämmnar idka skeppsbyggerirörelse i förening med reparationsvarv och handel med fartyg under firma Oscarhamns Nya Skeppsvarv”.

Firman upphörde 30 september 1913.

Tomterna såldes 1912 till John W Hertzmann i Stockholm och har sedan olika ägare fram till 1915 då Oskarshamns Stad blir nya ägare.

Widegrens/Engströms varv
Carls Thoréns varv (Norra varvet)

1857 köps tomterna 422 & 423 av handlarna Isak (Jean) Fredrik Widegren och Johan Gustaf Engström från ryttmästaren Johan Fredrik Hultenheim och dessa anges i taxeringen 1858 som varvsplaner .
1862 köper J G Engström Widegrens del av tomterna och blir ensam ägare.

Tomterna 430, 431 & 435 köps av J Widegren och J G Engström 1850 från Johan Fredrik Hultenheim och anges inte förrän 1857 som varvsplaner i taxeringen.
1862 köper Engström Widegrens del av tomterna och blir ensam ägare.

J G Engström och Carl Henrik Thorén köper 1862 tomt 424 av Johan Fredrik Hultenheim och samma år köper Thorén hälften av tomterna 422, 423, 430, 431 & 435 av J G Engström och blir således delägare till tomterna 422, 423, 424, 430, 431 & 435.
Mycket tyder på att varvet drivs av C Thorén från 1862 fram till sin död 1904.

1862 övergår Engströms del till hans sterbhus.

Norra varvet är en benämning som anges i Kommerskollegiums årsrapporter samt i fribrev.

1901 köper Thorén Engströms del av tomterna från Engströms sterbhus och blir ensam ägare till tomterna.
I samband med Thoréns död 1904 så ärver hans brorson, Karl Erik Thorén i Stockholm, alla tomterna och varvet.
Efter detta sköts driften av varvet av Lars-Olof Hultgren i Oskarshamn fram till 1909 då verksamheten läggs ner.

1915 så säljer K E Thorén samtliga tomter förutom tomt nr 435 till Oskarshamns stad.

Vid Karl Erik Thoréns död så övergår tomt nr 435 1923 till sterbhuset.

Pråmtomterna svarta 432, 433 & 434

På dessa tomter har det sannolikt ej byggts några fartyg utan de definieras i taxeringarna från 1862 och t.o.m 1883 som pråmtomter, vilka ägs av Oskarshamns stad. Man får anta att tomterna enbart användes som byggplatser av pråmar eller dylikt. Eventuella arrendatorer eller nyttjare har ej gått att få fram av dokumentationen.
Från och med 1884 anges att en andel av tomterna 423 och 424, vilka delas med ägarna, dvs J G Engström och Carl Henrik Thorén och staden så kallas stadens del för pråmtomter. Någon lagfartsförändring av tomterna 423 och 424 har uppenbarligen ej skett varför man får anta att det rör sig om uthyrning eller liknande av ägarna till staden.

Någon ytterligare forskning på dessa tomter är ej gjord.

Varvsplatser på hamnens Södra sida

Stora Varvet

Ägare till område XII var ryttmästaren Johan Fredrik Hultenheim och där etablerades ett varv någon gång under 1845-47. Det är beskrivet i Vesterviks Veckoblad 1847 som ”Stora Varvet med bekväma boningshus samt även med en väderkvarn”. Skeppsbyggmästare på varvet var Hans Peder Carstensen som kom till Döderhultsvik 1846. Det anges i vissa böcker att Carstensen var ägare till varvet men enligt mantals- och taxerings-uppgifter är området ägt av Hultenheim. Även Kommerskollegiums Fabriks och Industriberättelser anger Hultenheim som ägare. Carstensen kan mycket väl ha varit disponent eller arrendator till varvet eller kanske enbart skeppsbyggmästare.
1855 och 1858 anges att Ekvall & Engström arrenderar varvet och som skeppsbyggmästare verkar H P Carstensen. Carstensen avsäger sig rollen som skeppsbyggmästare på varvet 1856. Han efterträds av skeppsbyggmästaren David Reinhold Andersson samma år.
1859, 1860 samt 1861 är Carl Henrik Thorén skeppsbyggmästare på varvet och han arrenderar området och byggnader 1861 för 200 Rd Rmt årligen.

1864 köper Per Deurell 2055 kvadratalnar av området. Samma år överlåter han köpet till Oscarshamns Faijansfabrik AB som erhåller fastebrev (lagfart) 1865.
1866 säljs resterande del av område XII till Hultenheims söner, O Hultenheim, H Hultenheim och till mågen Axel Carleson.
1869-70 säljs varvsområdet till Nässjö-Oskarshamns Järnvägs AB i samband med Järnvägs- och Kajbyggnationerna.

I och med detta upphör Stora Varvet.

Stora varvet har genom tidena i folkmun haft en mängd olika namn, troligtvis mest beroende på vilka som disponerade eller eller på annat sätt skötte verksamheten. Exempel är Hultenheims varv, Carstensens varv, Handelsföreningens varv etc.
I denna förteckning kallas varvet enbart för Stora Varvet.
En eventuell uppdelning av varvets olika disponenter eller arrendatorer får ske då arkivdokumentation kan belägga dessa.

G & F Johanssons Varv (Södra Varvet).

Firman G & F Johansson som etablerades i Döderhultsvik 1843 köper i februari 1851 tomterna röda 108 och 109 (senare tomtbeteckning svarta 156 och 157) i kvarteret Triton i Döderhultsvik av ryttmästaren Johan Fredrik Hultenheim på Fredriksberg.

I taxeringarna angavs tomterna som vedgårdstomter fram till 1856 och därefter som varvsplaner vilket då tyder på att under 1855 så anlades ett varv på området.

Tomterna klassas t.o.m. 1861 som varvsplaner i taxeringslängderna och från 1862 klassas dom tomterna återigen som vedgårdstomter eller magasin varför man kan anta att varvet sannolikt bara varit verksamt under åren 1856 – 1862.
Varvet har även kallats Södra Varvet.

Under åren 1859 t.o.m 1861 redovisar Kommerskollegiums fabriks och industriberättelser att inga fartyg byggdes på varvet.

1867 utträder Gustaf Johansson ur firman och Fredrik Johansson driver den vidare ensam under samma firmanamn. Fredrik Johansson taxeras ensam på tomterna f.o.m detta år.

Oskarshamns stad köper del av tomterna 1895 för skeppsbrons utvidgning och resterande tomtyta vid G & F Johanssons konkursauktion 1899.

Källor:

Häradsskrivaren i Norra Möre, Stranda och Handbörds fögderi, Övriga räkenskaper.
Rådhusrätten och Magistraten i Oskarshamn, Domböcker, Konkursakter, Mantals- och skattskrivningslängder, Lagfartsprotokoll, Protokoll allmän serie samt Inskrivningsdomaren.
Stranda Häradsrätt, Lagfartsprotokoll, samt Domböcker och Protokoll.
Döderhults kyrkoarkiv, Husförhörslängder
Oskarshamns kyrkoarkiv, Husförhörslängder.
Brädholmen i Oskarshamn, Platsen för stadens ursprung. Arkeologisk utredning, Etapp 1 utgiven av Arkeologerna för Statens Historiska Museer.
Kommerskollegium, Kammarkontoret, Inkomna årsberättelser.
Kommerskollegium, Huvudarkivet, Acta Privatorium samt Koncept huvudserie.
Boken ”Oskarshamn – Vid smålandskusten” av Thomas Gren. ISBN: 91-631-8643-8
Boken ”Oskarshamns historia 1856-1906” samt 1856-1956.
Boken ”Sjöfolk och Kustbor” utgiven av Oskarshamns Sjöfartsförening. ISBN: 91-630-0546-8
Olika tidningsartiklar.
Göta Hovrätt, Adelns bouppteckningar.
Länsstyrelsen i Kalmar län, Landskansliet, Handelsregister.
Lantmäteriet, Historiska kartor.